Självklart går det inte att helt och hållet styra en förlossning, men det går att påverka mycket. Ingen vill komma ur sin förlossning och känna sig överkörd eller att ha tackat ja till något som man i efterhand inte ville. Därför är det klokt att skriva ett tydligt förlossningsbrev, men vad skriver man?

Förlossningsbrevet är en del i de mentala förberedelserna inför födseln. Det är också ett sätt för din eventuella partner och doula att få veta vilka önskemål du har för att kunna hjälpa till att kommunicera det med den vårdpersonal ni möter på förlossningsavdelningen. Under något av de sista besöken hos barnmorskemottagningen kommer ni att sammanfatta graviditeten och barnmorskan skriver in era önskemål i din journal. Det är också ett slags förlossningsbrev – men jag rekommenderar alltid att skriva ett helt eget också, där du formulerar dina önskemål med helt egna ord! Det brevet har ni full kontroll över och kan ändra hur ni vill. Skriv gärna ut ett par ex på papper så att ni eller er doula kan se till att det direkt ges till den personal ni möter på plats på förlossningen.

Kortfattat och tydligt

Det är ofta klokt att hålla brevet ganska kortfattat och tydligt. Det finns egentligen inga begränsningar för längden, men en tumregel brukar vara att hålla sig till en A4-sida, för att det ska bli lätt överblickbart.

Punkter att utgå ifrån

Bemötande: Hur vill du bli bemött? Är du en person som uppskattar att man är rakt på sak eller vill du att personalen har en mjukare framtoning? Hur känner du kring beröring? Vissa känner sig tryggare med en hand på axeln medan andra har stort behov av personligt space.

Smärtlindring: Vilka strategier vill du använda i första hand? Kanske bad, dusch, TENS, Föda utan rädsla-verktygen, lustgas eller epiduralbedövning? Du som vill föda utan medicinsk smärtlindring kan exempelvis skriva ”erbjud ingen medicinsk smärtlindring, jag ber om det ifall behovet uppstår”. Det är inte ovanligt att känna sig pressad om smärtlindring erbjuds gång på gång och det kan vara svårt att tacka nej när värkarna är intensiva, trots att man egentligen hade klarat det ändå.

Så vill jag föda: Vill du gärna föda i vatten, eller kanske knästående, på sidan, på förlossningspall eller liknande? Vill du bli guidad i krystningen eller följa kroppens egna instinkter? Barnmorskan kommer att erbjuda sig att hålla emot mellangården med handen och/eller varma handdukar för att skydda mot bristningar, men du väljer om det känns okej eller inte.

När bebisen är född: Har ni önskemål kring moderkakan, navelsträngen eller the golden hour (timmen/timmarna direkt efter födseln)? Planerar du att amma och vill du ha stöd i det?

I händelse av kejsarsnitt: Det är klokt att fundera över vad som är viktigt för er om det skulle bli en kejsarfödsel. Kanske vill du att er doula följer med, eller har starka känslor kring exempelvis blod eller operationer som kan vara bra för personalen att känna till.

Viktigt att veta: Övriga upplysningar som är bra att personalen känner till, antingen om dig som ska föda eller din partner.

Du som är gravid i Göteborg och anlitar mig som doula får hjälp att skriva ditt förlossningsbrev och en färdig mall att utgå ifrån. Vill du bolla tankar eller ställa frågor kring förlossningsbrev? Tveka inte att höra av dig!

Du hade koll, sa de rätta och lugna sakerna som behövdes. Du var lugn och trygg och samtidigt otroligt snabbtänkt och lösningsfokuserad!

Angelica & William

Hur stöttar man under en födsel?

”Jag kände mig totalt maktlös.”

”Det var hemskt att stå bredvid utan att kunna göra något” Låter det bekant? När jag hör eller läser sådana här uttalanden efter förlossningar (och de är vanliga!) vill jag alltid fråga: ”men hur hade du förberett dig inför födseln?”. 

Många pappor finner sig bli ganska förvånade över hur jobbigt det kan vara att befinna sig i en situation där man förväntas stötta någon som går igenom något så intensivt, som man själv inte helt och fullt kan sätta sig in i. Även du som redan är bra på att behålla lugnet i krävande situationer kan ge ett ännu tryggare stöd om du har grundläggande kunskap och några olika strategier att plocka fram i skarpt läge.

Profylaxkursen är er karta och kompass att packa med inför resan. Doulan är er personliga guide på plats!

Kontakta mig

Ska du vara stödperson vid en födsel? Då är det lätt att tänka att ditt jobb är klart så fort bebisen är ute, men ditt stöd kan göra all skillnad i världen både direkt efteråt men också den första tiden när amning (eller annan matning) och anknytning etableras. Din roll är så viktig, ta det ansvaret på allvar! Här berättar jag hur:

När bebisen precis är född mår den allra bäst av att ligga hud mot hud, det finns starkt vetenskapligt stöd för att bebisens andning, blodsockernivåer och amning gynnas enormt av att få vara hud mot hud (alltså naken eller med blöja) med en förälder så mycket som bara möjligt direkt efter födseln. Undantaget är förstås om bebisen behöver hjälp igång att andas direkt efter födseln, men i de allra flesta fall får den födande bebisen upp på bröstet direkt.

Bebisen skriker nästan direkt, för att få igång andningen och fylla lungorna med luft (innan dess har den fått allt sitt syre från navelsträngen). Dröjer det lite innan det första skriket behöver det inte vara någon panik, att födas är en omställning för bebisen också och som sagt – navelsträngen förser bebisen med syre! Behöver bebisen hjälp igång tar vårdpersonalen med sig bebisen och dig (stödpersonen) till ett barnbord i närheten för att hjälpa den igång.

Hur stötta direkt efter födseln?
När bebisen ligger på sin mammas bröst brukar den först ligga avslappnad och lugn ett tag, därefter börjar den vakna till, kanske öppna ögonen och röra lite på huvudet. Den kan börja ”picka” med munnen, och försöka leta sig fram mot bröstet. Ofta dröjer det en stund innan bebisen verkligen tar tag om bröstet med munnen och börjar amma, det är inga konstigheter. Mår ni alla bra går det fint att låta bebisen ta sin tid.

• Kom ihåg att fota! Men i övrigt tillbringas denna stund bäst i lugn och ro.
• Vänta med att ringa släktingar, låt den nyblivna mamman, nyfödda bebisen och dig själv landa.
• Håll rummet lugnt och stilla.
• Har personalen tänt lampor? Släck dem. Är spellistan på? Sänk volymen lite.
• Det är inte ovanligt att mamman blir lite skakig strax efter födseln. Det beror på hormoner och kan vara skrämmande, men är inte farligt. Var nära, erbjud något att äta och dricka, samt en filt om hon är frusen.

Stunden direkt efter födseln kallas ”the golden hour”. Då är oxytocinnivåerna hos mamman och bebisen på rekordnivåer. Behåll lugnet i rummet, be eventuell personal att låta er få lugn och ro en stund, om de inte gör det självmant (detta brukar oftast inte behövas). 

Efter en stund (från några minuter till en halvtimme-45 minuter) kommer moderkakan att födas fram. Det kan vara lite obehagligt men brukar inte vara smärtsamt. Barnmorskan kommer att kontrollera att den är hel, samt väga moderkakan. Ni bestämmer när navelsträngen ska klippas – så prata gärna om detta innan och skriv era preferenser i förlossningsbrevet och påminn om detta om personalen frågar.

Om mamman och bebisen behöver separeras på grund av att någon av dem behöver mer vård – se till att de får ostörd, mysig hud mot hud så fort möjligheten finns! Om du behöver vara tillsammans med bebisen och mamman befinner sig någon annanstans – se till att ni har mobilerna på er, så att ni kan kommunicera.

Hur stötta amning?
Bebisens första dygn i livet brukar mest bestå av sömn – men det andra dygnet kallas ofta amningsdygnet. Den som vill etablera en fungerande amning rekommenderas att vara beredd att låta bebisen snutta mer eller mindre konstant. Att bebisen vill amma (otroligt) ofta är helt i sin ordning! Den har dels en miniliten magsäck, så den behöver fylla på med mat många gånger, men det är också ett sätt att trigga igång mjölkproduktionen.

De första dygnen har mamman fet, gulaktig råmjölk i brösten och ungefär dygn tre rinner den vita mjölken till. Det är ofta smärtsamt, brösten kan bli rejält svullna och i samband med det brukar också hormonerna i kroppen göra en rejäl omställning. Var beredd på stora känslor och mycket tårar. Håll hemmet lugnt, om ni har besök – se till att det är trygga, finkänsliga personer. Är dina egna föräldrar kanske lite too much ibland? Då kanske det är bäst att de väntar tills dagen efter med sitt besök.

• Se till att det finns en välfylld vattenflaska nära till hands för den som ammar, även på natten!
• Stötta upp genom att se till att mellanmål och lättlagad mat eller matlådor finns hemma.
• Är amningen smärtsam? Hjälp till att hitta kontaktuppgifter till amningmottagningen i er region.
  Ni som bor i Göteborg hittar den här.
• Det finns lindrande kompresser som heter MultiMAM, se gärna till att ni har sådana hemma.
• Vill hon gärna amma? Fortsätt stötta, peppa och hjälp till att söka information om det är krångligt! Organisationen Amningshjälpen finns också att kontakta, antingen via sin hemsida eller Facebook.
• Att amma är enormt energikrävande, kroppen ska tillverka energirik mat till en hel liten person. Stötta genom att ta ett större ansvar för det praktiska, t.ex. blöjbyten och matlagning.

I perioder under bebisens första månader kommer den att vilja amma massor. Mycket oftare än ni tror! Det betyder inte att mamman har för lite mjölk eller att bebisen inte blir mätt – det betyder att den ”beställer” mer mjölk genom att stimulera brösten ofta och därmed signalera att mjölkproduktionen ska öka.

Kom ihåg! Detta är en övergående period, den kan vara kämpig av många skäl. Ditt stöd som medförälder i den här perioden är precis lika viktig som under födseln. Och blir det övermäktigt, ta hjälp av familj, vänner, vården eller er doula.

Skapa de bästa förutsättningarna för ert föräldraskap!

Boka en privat profylaxkurs och fyll på med kunskap, trygghet och pepp inför födseln! Ni som maxa kontinuiteten och stödet är såklart välkomna att boka hela doulapaketet.

Kontakta mig

Din roll som stödperson är otroligt viktig – genom att vara väl förberedd kan du och din partner gå ur upplevelsen stärkta, både som par och som nyblivna föräldrar. Kom ihåg: det finns inget facit och er födsel kommer troligtvis inte följa något bokexempel – men hellre förberedd än rädd! Nu är vi framme på den tredje delen av min artikelserie för dig som ska vara stödperson under det allra största. Del ett och två i artikelserien hittar du här: Del ett, del två

”Transition”

Den här fasen är på många sätt en doldis, trots att den för många kan vara det mest utmanande med hela födseln.
Den kommer innan krystfasen, när livmoderhalsen börjar närma sig (mer eller mindre) fullt öppen och bebisen ska komma neråt och sedan ut. Alla märker inte riktigt av den här fasen lika tydligt, men den här passagen kan kännas som ganska kämpig puckel i födseln att ta sig över – för många är den till och med det mest utmanande med hela förlossningen! 

Det är vanligt att vilja ge upp, känna/säga att man inte klarar mer, be om (mer) smärtlindring, be om att bli undersökt (dvs vilja veta ”hur långt det är kvar”). En del blir skrämda av intensiteten och du som stödperson är jätteviktig!
Här behöver du var aktiv, vara nära.
Påminn om att hon vågar, hon klarar det, hon är stark och att du finns där.
Du kanske behöver byta strategi här, det som har funkat bra hittills kanske inte är det hon behöver just nu.
Stanna intill, nu är du kanske viktigare än någonsin!

Efter detta kommer ibland (absolut inte alltid!) en liten värkpaus. Om det sker är det helt i sin ordning. Erbjud något att dricka och påminn gärna om att nu är det paus, pusta ut och använd de konkreta verktygen ”släpp pannan, käkarna, händerna”.

Krystfas
Den födande kommer att känna ett distinkt tryck neråt och du märker förmodligen att ljuden du hör ändras, till exempel från ett ljudande mmmm till ett lyfta-tungt-på-gymet-ljud. Det är helt instinktivt och går inte att stå emot.

Om ni har pratat om positioner att föda i så påminn gärna om det, eller fråga om det känns bra att vara i den positionen hon är. Det finns ingen ”bästa” position att föda i. 

På rygg kan vara något mindre gynnsamt, eftersom det blir en ”uppförsbacke” för bebisen och lite mindre rörelsefrihet för svanskotan.

Vid ostörd fysiologisk (dvs kroppsegen, ”naturlig”) födsel hjälper instinkterna till att hitta bra positioner. Här kan du behöva stå upp för henne, om vårdpersonalen till exempel vill att hon ska vara på rygg men hon vill vara på sidan eller alla fyra (så länge allt är som det ska med välmående bebis förstås – det kan finnas medicinska anledningar till att behöva flytta sig). Om hon har en epiduralbedövning kan barnmorskan behöva guida krystningen, eftersom det inte är säkert att krystreflexen känns lika tydligt.

Om det tar lång tid (”lång” är subjektivt, men om hon verkar bli trött eller uppgiven) kan du föreslå att byta position. Att stå på knä, lutad mot en höjd sänggavel kan vara skönt, även att ligga ner på sidan eller stå upp.

Hur stötta vid krystfas?
Fortsätt vara fysiskt nära, upprepa gärna kärleksfulla och uppmuntrande ord, till exempel ”du vågar!”. Krystningen kan kännas övermäktig, så påminn henne om att hon klarar det. Föreslå också gärna att hon känner på bebisens huvud när det är på väg ut, det kan ge precis den där sista kraften som behövs. Hon får också ta emot bebisen med sina egna händer och lyfta upp till bröstet. Det kan vara svårt att föreställa sig att det skulle göra särskilt stor skillnad – men många mammor vittnar om hur otroligt stärkande det var och vilket fint minne det är när de själva är den som tar emot sin bebis. Underskatta inte kraften i att få föda på sina egna villkor!

Nästa text handlar om tiden efter födseln, både precis efteråt (moderkakan ska också födas fram!) och amningsstartan. Många partners kan känna att amningen inte riktigt är något som angår dem – men ditt stöd kan vara helt avgörande för hur amningen går.

Ska du vara stödperson vid en födsel? Din roll är otroligt viktig – men hur förbereder man sig för den uppgiften? I den här artikelserien kommer du att få handfast information om födseln och hur du kan stötta under de olika faserna. LÄS DEL ETT HÄR

​​Aktiv fas
Nu är det mer intensitet i värkarna, de är tätare och den födande behöver större fokus (”gå in i sig själv”) och använda strategier för att hantera dem. I den här fasen är det vanligt att åka in till sjukhuset och ofta uppmuntras man att stanna hemma så länge som möjligt. Inom vården finns också ”kriterier” för när det räknas som aktiv fas och det som är bra att känna till är att i den här fasen är livmodertappen på god väg att öppna sig och utplånas (kom ihåg liknelsen med polokragen).

När ni åker in till förlossningsavdelningen kommer ni att möta många störningsmoment (förflyttning, träffa nya människor, undersökningar, osäkerhet om man får stanna kvar eller åka hem) och det kan leda till att värkarbetet saktar ner rejält. Det är varken fel eller konstigt, bara kroppens smarta sätt att skydda sig från att göra sig sårbar när den känner sig otrygg! Boosta oxytocinet för att hjälpa kroppen igång igen.

Oxytocin främjas av:

• Trygghet (var nära, ta inte ett steg tillbaka när vårdpersonal kommer in, stanna kvar intill!)
• tystnad och mörker (dämpat ljus, lugn musik, prata tyst)
• avskildhet 
• bekant miljö (ta rummet i anspråk!) 
• människor du känner dig trygg med (byt barnmorska om det inte känns bra!)

• beröring
• avslappning 
• värme
• slippa tänka och fatta beslut (Ställ så få frågor som möjligt, hellre ”här får du lite vatten” än ”vill du ha något att dricka?”, var den som ser till att ert förlossningsbrev lämnas fram och önskemål kommuniceras, om ni inte har en doula eller annan stödperson som kan ansvara för det)

Våga ta rummet i anspråk på riktigt! Sätt på er egen spellista direkt (om ni har med det), plocka fram de där batterivärmeljusen, ljusslingan, affirmationskorten eller kudden hemifrån. Våga använda pilatesbollen, gåbordet eller vilka redskap som nu finns i rummet. Rummet är till ert förfogande, ni behöver inte fråga! Ni får!

Handfasta strategier för stödperson:
– Press mot höfterna, antingen med dina händer eller genom att “krama” om höfterna – om du blir trött i armarna kan en sjal knuten runt kännas bra. Genom att sticka ner exempelvis skaftet från en hårborste i knuten kan sjalen spännas åt under värk, genom att du vrider på borsten (testa detta innan så du vet hur du ska göra)
– Press mot ländrygg.
– Press mot knäna om hon sitter ner.
– Strykningar över armar, ryggen eller benen, hellre ”bestämt” än lätt och försiktigt.
– Massera hand och fingrar (händer, armar och ben är lättåtkomliga även om personen behöver ligga ner för ctg-övervakning eller annat).”Klia” mjukt i hårbotten (ofta hellre som avslappning i värkpaus än under värk, men detta är såklart individuellt) Testa gärna under latensfas för att få in en teknik som känns bra.
– Press med tummarna på punkten mellan ögonbrynen (beprövad akupressurpunkt)
– Påminn om att släppa panna, käkar, axlar.
– Värme: föreslå dusch, bad eller ta fram en värmedyna.
– Kyla: är hon varm? Be om en liten handduk att skölja med kallt vatten och lägga på pannan.

I nästa del berättar jag om en fas som kallas “transition” och krystfasen. Men kom ihåg att det inte är vattentäta skott mellan faserna – födseln är en gradvis process, inte en trappa med steg!

Ska du vara stödperson vid en födsel? Din roll är otroligt viktig – men hur förbereder man sig för den uppgiften? I den här artikelserien kommer du att få handfast information om födseln och hur du kan stötta under de olika faserna. Kom ihåg: det finns inget facit och er födsel kommer troligtvis inte följa något bokexempel – men hellre förberedd än rädd! Nu kör vi:

Vilket sorts stöd?
Vilket stöd man som födande behöver och vill ha är förstås individuellt. Det finns inget facit och inga universella metoder eller strategier. Däremot är lyhördhet inför den födandes behov en viktig nyckel. Att vara förberedd och ha pratat om och provat på olika strategier innan födseln kan ge bättre förutsättningar för att kunna vara ett tryggt stöd. Att du känner till förlossningens olika faser kommer göra det lättare för dig att förstå vad som händer och därmed också stötta din partner genom dem.

Generellt:
Kom ihåg att smärta och intensitet under en födsel inte är linjär. Det är lätt att som födande fastna i tanken ”om det är såhär jobbigt redan nu, hur ska jag klara av det sen?”. Det finns mycket som påverkar intensiteten och upplevelsen av smärta. Spänning och rädsla gör det svårare att hantera. Din roll är viktig för att bryta sådana tankemönster och cykler. 

Den första fasen: ”Latensfas”
Den första delen av förlossningen brukar kallas ”latensfas” inom vården. Det är starten av förlossningen och värkarna upplevs oftast som hanterbara. De är generellt relativt glesa och mindre intensiva. Den födande kan fortsätta med vardagliga sysslor och behöver inte fullt fokus för att hantera intensiteten. 

Det är ett samspel av hormoner gör kroppen redo att föda bebisen och störningsmoment som stress, rädsla, förflyttningar kan göra att värkarbetet saktar ner eller stannar av. Latensfasen kan pågå i mååånga timmar (till och med dygn!) så att varva aktivitet – lugna promenader – med vila är guld värt för att orka och samtidigt hjälpa bebisen att komma neråt. Det som behöver hända i kroppen är livmodertappen ska förkortas, och öppna sig (tänk dig kragen på en polotröja ungefär) så att bebisen kan komma ner i förlossningskanalen (vaginan) och sedan ut. Den födande behöver också komma in i sitt ”birth mood”, känna sig trygg, hållen, hörd och sedd.

Hur stötta i latensfas?
Se till att den födande har lugn och ro omkring sig och kan vila i att du tar ansvar för det praktiska. Se över bb-väskan så du vet vad som ska tas med när det väl är dags (men utan att peppra din partner med frågor förstås!) och dubbelkolla att du vet var du ska parkera bilen eller har numret till taxin.  

Främja oxytocinet genom värme, beröring, få eller lugna intryck. Du kan föreslå ett bad, en dusch eller att ni kollar på en favoritserie tillsammans och har det mysigt. En lugn promenad i närområdet kan vara skönt. Eftersom den här fasen kan vara lång (inte alltid förstås!) kan det vara klokt att försöka aktivera sig så smått så att ni inte bara går och väntar på att det ska bli mer intensivt och “sätta igång på riktigt”. 

Äta och dricka är viktigt, så laga gärna mat tillsammans eller promenera iväg och hämta mat i närheten.

Blir värkarna tuffa att hantera, prova några av de strategier ni har kommit överens om. Vill den födande ha mer hjälp att hantera dem, eller har svårt att känna sig lugn och trygg hemma – ring och åk sedan in till förlossningsavdelningen. Att befinna sig på den plats man vet att man ska föda på kan ha en tryggande effekt. 

I nästa del berättar jag om den aktiva fasen. Men kom ihåg att det inte är vattentäta skott mellan latensfas och aktiv fas – det är en gradvis process, inte en trappa med steg!